Handelsplatsen kan idag närmast beskrivas som en mindre stad, även om den inte är befäst som exempelvis Langog och Erkhast i väster eller Horsendel i nordöst är. Trots det har boplatsen upplevt många långa år av fred och fått ryktet om sig att vara ett lugnets plats, en plats där Gaves tjänare kan bedja utan oro för sitt liv, varesig för trollknytt eller utlaupsmän och rovriddare. Orsaken till detta beskrivs av gavlianerna så att deras gudatro och närhet till Gave skrämt bort alla odjur och trolösa. Berliotherna är självklart av en annan uppfattning, liksom den lilla grupp tronländska utsända som med en sköldbärare slagit sig ned i staden. Varför varken rövare eller andra olyckor kommit dit råder det alltså delade meningar om, men bland folket bryr man sig inte mer än att man anser sig stolta över den frodande handeln som fått bosättningen att blomstra.
Man arbetar hårt i Armagnard, och slöfockar ses på med oblida ögon. Mycket gott hantverk kommer härifrån, men om det är för dess närhet till Tronland som är kända för sina gamla hantverkartraditioner tvistar de lärde. Särskilt känd är den gamla tronländska väverskan Wicna som tjänar pendelfrun sedan över åttio årstider tillbaka. Wicna behärskar det man på västalfermål kallar rhyfelgwä, vilket ungefär kan översättas till stridsväv eller svärdsväv. Rhyfelgwä är en unik vävmetod som ger en väv med de mest fantastiska egenskaper, något många tronländska familjer ser till att deras krigare bär under eller som komplement till sina rustningar. Wicnas rhyfelgwä är det enda som går köpa för penningar utanför Tronland, men hon är mycket kräsen vem hon säljer till. Endast de stoltaste och mest ärovördiga får besöka henne, och skulle en intressent ha samma värderingar som Carhonen kan de kanske till och med finna en vän i den gamla kvinnan och hennes döttrar.
Armagnard har idag strax över tusentalet invånare, och på våren efter att bergsforsarna återigen börjat porla strömmar handelsmän från hela Carlonne hit, för att möta sina likar ifrån Tronland. Då ökar befolkningen i staden till det dubbla, och hela tältstäder reses utanför vägarna in till handelsplatsen. Trots dess öppenhet och invånarnas fridfulla liv, har Armagnard ändå några sinnrika försvarsanordningar. Detta är ett spår fran tiden då tronländarna vandrade här oftare än vad de gör idag, och är idag något pendelfrun och handelsgemenskapen är stolta över att fortfarande ha i bruk. Dels är handelsplatsen som är belägen under klippan med Armagstenen höjd över resten av boplatsen, men det är inte bara handelsplatsen som ligger högre. Resten av Armagnard är byggt nivåvis in mot dess mitt, där de fyra huvudsakliga vägarna som leder in till staden sluttar lätt uppåt. Visserligen kan man rulla tunnor och annat på en fiende för att tjäna tid. Detta är i sig inget som skyddar staden men ihop med ett system med angränsande gränder där försvarare hela tiden kan retirera och tvinga anstormande fiender att stanna upp för att försvara sina flankar. Gränderna är så konstruerade att de låter eventuella försvarare sedan enkelt ta sig till taken för att snabbt kunna ta sig innåt i staden och på nytt anfalla angriparen från sidan. Alla hus i bosättningen är dessutom gjorda av sten, vilket gör det svårt även för mångtaliga angripare att skövla och jämna husen med marken. Handelsgemenskapens hägnhus är dessutom krönta med en takgång som bågskyttar snabbt kan bemanna. Därifrån har de skottfält över hela bosättningen, något som kan stanna upp vilken hord med troll eller vildmän som helst. Trots bosättningens ålder har den aldrig belägrats helt, men skulle så ske har man alltid klippan med Armagstenen att fly upp på. Men att ha den stenen i ryggen när man står öga mot öga med en fiende är inget som en rättroende gavlian vill ha.
Armagnards intressanta platser:
Pendelfruns Matswinas och handelsgemenskapen Armaggeltias hägnhus
Likt en mur ligger Armaggeltias hägnhus som en hästsko mot klippan som bär Armagstenen. Den innesluter handelplatsen likt en ringmur och ger alla köpmän en trygg och säker plats att utbyta varor och silver på. Tre portgångar leder genom hägnhusen in till handelsplatsen som ständigt bevakas av handelsgemenskapens egna hird. I orostider sätts fler vapenföra personer här för att handelsfarande fortfarande skall kunna bidra till Armagnards överlevnad.
Även om pendelfrun Matswina lever i hägnhusets finaste och största byggnad, har handelsgemenskapen ett inflytande som i sig påverkar bosättningen på en högre nivå. Armagnard är beroende av handeln och detta har gjort de ledande handelsmännen slipade och sammansvetsade. Matswina har dock en personlig förmögenhet som vida överstiger handelsgemenskapens gemensamma tillgångar, även om något handelshus i sig skulle kunna mäta sig med hennes rikedom.
I härskarinnans hushåll lever hennes familj som består av drygt femton syskon, systerbarn och barnbarn, tillsammans med drygt trettio tjänare, drängar och stallkarlar. Hon har en god kontakt med tronländarna i staden även om hennes väverska Wicna ses på med misstänksamma ögon av utomstående tronländare. Wicna sägs ha övergett sina gamla traditioner vilket är något man i tronland aldrig annars gör, men den verkliga anledningen är det få som känner till. Wicna var förbannad under många år tills dess att hon räddades av Matswinas hädangångne man som inte bara häva förbannelsen utan även dräpte den ondskefulla trollkarl som hade förseglat den över henne. Sedan den dagen har hon vigt sitt liv åt att förgylla pendelfruns hus med sitt hantverk, och att tjäna henne tills pendelfurstinnan går hädan. Wicna är gammal även med tronländska mått mätt och hennes skicklighet vid vävstolen är legendarisk även bland hennes egna folk. Man ser hennes hantverk och kunskaper som en förlust för tronland i en carlonniers tjänst.
Hägnhusen är uppbyggda av fyra stora separata byggnader som löper ut från klippväggen där Armagstenen är rest. Grunden är i sten men de två övre är i trä, förstärkta av stenpelare och två ordentliga murstockar som det allt som oftast ryker ur. Bottenvåningarna är alltid fyllda med liv och rörelse, förutom Matswinas hus som är lugnare och mer som ett riktigt hem. I de övriga tre råder alltid någon form av kommers, och är det inte fjärran köpmän väntar på växel eller tillstånd att sätta upp sina vagnar för försäljning så är det vakter som reder upp tumult som orsakats av krämare och annat löst folk som försökt komma undan med att sko sig på dåliga varor eller liknande. På andra våningen bor tjänstefolket och sköter sina dagliga bestyr, främst kring sådant som rör handelsplatsens varande och hägnhusens underhåll, men även matlagning, inspektion av nyanlänt gods eller prover från främmande handelshus varor, underhåll av Armarggeltians eller pendelsfruns ägor och liknande. Det är aldrig lugn och ro i hägnhusen, så när som på de sena nattimmarna när det tystnar för en eldsvakt. På de översta våningarna bor Matswinas familj och medlemmarna ur Armaggeltian och deras familjer, och är dels påpassade av tjänstehjon men även av främmande gäster eller handelsfolk som söker deras audiens eller god vilja.
Dimmorna som sveper in över Cungikiegs är vida kända, och man har stora förråd med både ris och ved för de kallare årstiderna. Snön faller här tidigare än i övriga Carlonne men Armaggeltians kultivering av tronländska vinterfår ger även gott om mat och ull även på vinterhalvåret. Från de ovanligt feta fåren får man en god och syrlig skinka som lagras i en särskild askfylld behållare. Askan kommer från bergtallen och en viss typ av blåljung som växer här, som under lagringen ger skinkan en len och rökig smak. Lagring sker i hägnhusens mörka källare, och behållarnas vaxförslutningar bryts inte under det år de varvaras i askan. Armagskinkan ses som en delikatess både i övriga Carlonne men också i Tronland, och inbringar ett högt pris på handelsplatsen för handelsgemenskapen. Dessutom har den en extremt långt hållbarhet, vilket har gjort den populär även i avlägsna delar av landet.
Hordistriktet
Trots att Armagnard är en liten bosättning har ett blomstrande skörlevnadshus fått fäste i staden. Det leds av skökefadern Hassrond Blekeklyke som är hård men rättvis mot sina flickor, men som är avskydd av alla andra i staden. Tronländarna vägrar tala med honom och har flertalet gånger uppsökt honom för att förmå honom att flytta. Varje gång har han slingrat sig eller kommit tillbaka igen för hur man än vrider och vänder på det finns ett behov av hans tjänster i bosättningen. Själva huset är ett envånings stenhus lagt i en vinkel som skapar en liten bakgård med tre mindre avträden. Stanken där är vedervärdig, men varken skökorna eller gästerna verkar bry sig nämnvärt. Sju flickor bor där tillsammans med Hassrond, och på dagtid när flickorna sover och porten är låst har Hassrond tre ordentliga doggar som vaktar från inkräktare.
Husen runt ikring skörlevnadshuset kallas i folkmun för horkvarteret, då en mjödhall och ett närliggande stall ofta huserar gäster som inte får plats. I mjödhallen som är bosättningens skabbigaste finner man nedsupna karlar och kvinnfolk, och även om inga utlaupsmän finns i staden finns ändå ett par mycket fruktade individer här. Dels kan man stöta på den numera harmlöse dulgadråparen Miser som betöcknar sig med diverse rusdrycker och droger, men även den marridna teghen Oals som blir fullkomligt skogstokig om någon från Bysente visar sig. Han har många onda minnen, och tillsammans med den för detta dulgadråparen bildar de Armagnards sorgligaste par. Folk undviker dem i längsta möjliga mån och varnar främlingar för dem om de kan.
Den väldiga bron
I norr mot den djupa klyftan sträcker sig en lång stenbro rest någon gång i forntiden. På bosättningens sida reser sig ett brohus som effektivt stoppar och förtullar all trafik som löper in genom staden. Normalt sett finns minst två väl rustade hirdmän tillsammans med tre skrivare från Armaggeltian här som bokför vilka som tar sig över för att handla samt vad de medför in i staden. På norrsidan hittar man ibland ett provisoriskt tältläger beståendes av olika handelsmän som av olika anledningar inte vill eller kan passera Armagnards portar. Här försiggår diverse tvivelaktiga affärer eftersom man vet att handelsgemenskapen i Armagnard är tuff vad gäller mygel och falskvittjande.
Bron i sig är precis två vagnar bred och löper från ena ravinkanten till andra utan stöttepelare. Vem som byggt den vet man inte, men man tror att tronländare som passerade här för många år sedan är byggherrarna. Bron har ett mörkare ursprung än så, och har mer att göra med den snåriga skogen i klyftans botten än vad många tror. När man passerar bron kan man i vinden ibland höra viskningar från klyftans botten, förförande ord som sägs kunna locka på de viljesvaga. Vad eller vem detta är spekuleras det om, men även om gavlianerna i staden påstår att detta är Simurgs avkomma talar tronländarna om något äldre och mer ondskefullt…
Vigmännens håla
På Armagnards västsluttning ligger en mindre vigmannagrop, där stadens vapenföra män och kvinnor kan ses mötas men också träna. Bosättningen är visserligen inte stor, men då de flesta handelsmän som kommer hit har åtminstone en eller flera hirdmän byggde man en grop där de kunde mötas och träna, samtidigt som man förflyttade eventuella bråkstakar från boplatsens frigasturs och mjödstugor. Vid vigmännens håla, som är en i marken nedsänkt arena med två rader sittplatser, ligger även en vapenhall där Armaggeltians vaktkapten huserar tillsammans med riddjuren. Vapenhallen är inte en hall man tränar eller slåss i utan kallas bara så för de den huserar.
I vigmännens håla kan man se både vänskapliga och riktiga strider. Handelsgemenskapens lagar förbjuder de stridande parterna att dräpa varandra i hålan även om detta har skett – något som snabbt bestraffats med både pålhäng och sold. Då handelsmännens hirder lätt ser Amargnard som en liten håla utan något att sysselsätta sig med blir denna plats en naturlig mötesplats. Dessutom kan dugliga hirdkarlar rekryteras här, då många gärna kombinerar en hemresa från handelsplatsen med arbete.
Tronlands port
Det man kallar för Tronlands port i Armagnard är egentligen inget annat än ätten Smirgeläs gastur i staden, och även om den ofta står helt tom är de ibland på besök i staden och fyller då ut alla dess rum. Sköldbäraren Eirianhaul Karheakoura Smirgelä kommer ibland på besök även om han håller sig undan både pendelfrun och handelsgemenskapen, och låter all kontakt med de som inte kan föra sig på tronländskt manér eller tala västalfermål gå igenom deras carlonnske nyckelkarl Filian som håller efter godset. Bland Armagnards folk viskas det att Eirianhaul är en riktig tronländsk svärdsmästare och en hjälte som få kan mäta sig med. Han sägs ha gått segrande ur tre enviger med Majnjords bogwarther, dock i all vänskaplig mening, vilket är ett rykte som nått Carlonne och ihärdigt bitit sig fast ibland bosättningens invånare. Han är den som uttalat sig kraftigast mot skökefadern Hassronds levebröd, och har mer än en gång handgripligen försökt få honom att sluta med sin verksamhet. Hassrond har dock envist visat sig orädd för tronländarens västalfertal, och hånat honom bakom ryggen.
Eirianhaul kommer ofta i samband med att tronländska handelsmän anländer i Armagnard, och inhuserar dem i Smirgeläs gastur mot en låg ersättning. Smirgelä är där endast för att säkra handelsfararnas levebröd och liv, inget annat, och har varit så i mansåldrar.
Handelsplatsen
Handelsplatsen i Armagnard är verkligen bosättningens hjärta. Innanför Armaggeltians hägnhus handlar man mellan alla de otaliga stånd som står där, och från flertalet vagnar men lett ditt när godset har varit för tungt. Vakter uppe på hägnhusens tak ser till att ingen behöver oroa sig och fungerar avskräckande på tjuvar och deras likar. Det sägs att bågskyttarna på pendelfruns och handelsgemenskapens hustak kan träffa stammen på en unggran på hundra famnars avstånd, vilket är ytterligare en anledning till varför man håller sig inom ramarna för vad som är tillåtet därinne.
Främst handlar man med tronländskt hantverk och carlonnska råvaror, men även mer långväga varor kan dyka upp. Obehandlade varor är i regel lite dyrare än hantverk, med detta varierar på utbud och säsong. Inne på handelsplatsen finns två stora kornbodar och ett flertal förråd som går att låna över en längre tid mot ersättning. Detta utnyttjas av vissa carlonnska handelsmän, men tronländarna tar vanligtvis med sig sina varor hem.
Den magiska stenen
Armagstenen är en gåta för de flesta, och gavlianen Gavhod satt upp ett strängt förbud att studera eller ens närma sig stenen. Trots detta så smyger ofta nyfikna upp för att titta närmare på stenen, då många rykten gör gällande att stenen besitter allsköns krafter – allt ifrån egenskapen att hela sjuka till att skicka sanndrömmar och avslöja lögner. Gavlianerna säger sig dock ha en gammal skrifttavla som bevisar att ett ondskefullt väsen har stenen som sitt fängelse, vilket är anledningen till det stränga förbudet som lagts över den.
Men stenen besitter verkligen mystisk kraft, precis som vilken vitnervävare som helst kan vittna om som besökt den. En märklig mörk vitner sägs genomsyra den, som dessutom skall vara förvånansvärt lätt att handskas med. Morkvitaljor återvinner därför 1T10 extra vitnerpoäng efter en natts vistelse vid stenen, och får +3 på alla FV som rör besvärjelse den kommande dagen. Vaagritaljor och hvitaljor känner inte av någonting, men skolade besvärjare kan känna att luften blir tung och livlös efter att man spenderat en tid där. Det har också rapporterats om att mystiska ljus lekt kring stenen, men det är det ingen i Armagnard som kan bekräfta.
Sirohem
Öster om handelsplatsen där klippan möter själva boplatsen ligger det vackra klostret Sirohem. Det är en vitkalkad stenbyggnad som är byggt kring en ekegård som huserar ett tjog klostersystrar och klosterbröder. Lett av gavlianen Gavhod är klostret en väl respekterad böneplats bland nidendomens anhängare och ses som en fröjd att besöka trots sin avskiljdhet. Platsen är rofylld och sägs ge de troende en särskild närhet till Gave, och detta är något man framhåller så snart man kan. Gavhod är stolt över sitt kloster, så stolt att det nästan gränsar till högmod, vilket har gjort honom till en arrogant figur.
Sirohem har en förträfflig örtagård, även om dess mäster Frand är blind. Som tur är har han en god relation med den andra örtmästaren i Amargnard – Fwranje, som har ett förflutet som en ärorik tegher. Tillsammans kan de ses på sluttningarna under sommaren där de samlar in och undersöker nya växter och örter. Båda två är framstående ledare i Berliotherna.
Vid sidan av att vara aktad plats för troende inom nidendomen är Sirohem också en plats för skolning och visdom. Man har en liten skriftsal med en rad skriftsamlingar, och med all kunskap som rör tronland och dess historia kan de stoltsera med att ha den största samlingen skrifter på västalfermål i hela Carlonne. Ett antal klosterbröder behärskar språket och agerar ofta tolkar i marknadstider, vilket givit Gave en närvaro bland handelsmännen som annars inte är så vanligt. Tronländarna bryr sig dock föga om gavlianerna, som trots deras otaliga försök att konvertera dem till tron på honom.
Fwranjes örtagård
Utanför Armarggeltias hägnhus, i en gammal stenruin från svunna tider, har örtmästaren Fwranje lyckats etablera en mycket omtalad örtagård. Taket i den gamla stenbyggnaden har sedan länge fallit in, men de mossiga stenväggarna och alla valv som fortfarande står upp har gett örtagården ett perfekt skydd för blåst och kyla, men har samtidigt låtit regnet falla in och solen torka upp. Fwranje har byggt ett litet hus och en bönesal längst in i ruinen, vars enda öppning vetter ut mot nordöst.
Fwranje är ingen blid typ utan har ett förflutet som tegh på det senaste blodståget. Detta har gjort honom till en fruktad person, dels för att han sägs ha dräpt över ett tjog otrogna fiender på en dag, men även för att han tillhör stadens giftmästare. Dock finns inga giftiga örter att tillgå i örtagården, men i stadens skörlevnadskvarter vet man minsann vad han är för en typ.
Armagnards gavlianer brukar ofta komma till honom för att inhandla Gaveblom och andra heliga örter, och han sägs ha grävt ner flera krukor med guldpenningar i örtagåren, men ingen har vågat sig på att se om ryktet talar sanning. Den som skulle tas på bar gärning skulle antagligen inte överleva för att kunna berätta det vidare.
Karta är på gång…
