Hlogr

< Tillbaka till översikten

Länder är beskrivna efter följande mall:

• LAND
  • Märk att landets namn inte alltid överensstämmer med hur invånarna vill kalla det.
• REGION
  • Länderna är uppdelade i en av Trudvangs fem regioner: Vastermark, Mittland, Osthem, Nhoordland eller Soj.
• LANDETS REGENT
  • Vissa länder saknar regenter överhuvudtaget. Det är vanligt i länder där framför allt vildfolk härskar. De tenderar till att vara uppdelade i mindre klaner snarare än under en gemensam fana.
• RELIGION
  • Här beskrivs vilken religion eller hur många religioner som är mest utbredda inom landets gränser.
• FOLKSLAG
  • Vilket eller vilka folkslag som är mest utbredda i landet
• INFLYTELSERIKA SÄLLSKAP
  • Det är naivt att tro att ett folk kan styra sig själv utan påverkan från någon organisation eller något förbund.
• STATSSKICK
  • Kort beskrivning om hur makten fördelas och fungerar
• KULTUR OCH SEDER
  • Lite om traditioner, seder och landets historia.
• BESKRIVNING
  • Klimat och natur, legender och myter samt vad utomstående tycker om landet beskrivs här.

Bysente

Region Vastermark
Regent Ingen, men Nidendomen styr i praktiken över landet.
Religion Nidendomen
Folkslag Viranner
Statsskick Landet styrs av stormän som styr över sina egna ägor. Nidendomens riddare är den enda större militärmakten och Nidendomen har därför mycket att säga till om i landet.
Kultur och historia För länge sedan styrde tre bröder över det som idag är Bysente. De kallade sig för drakkungarna och träffades vartannat år för att samtala om läget i landet vid en plats kallad Draktungan, en stor platt sten som sägs vara en förstenad draktunga. När bröderna blev äldre orkade de inte längre mötas vilket gav upphov till misstro och splittring dem emellan. Det oundvikliga skedde, bröderna rustade för krig. Alla kungar dräptes i kriget och Bysente styckades upp emellan de som hade makt att ta för sig. Då kom arkerna till Bysente och plundrade landet. Man tvingades att kalla på hjälp från den heliga makten. När riddersmännen nådde gränsen tvingade de stormännen att överge ostroseden innan sommarens slut för Nidendomen. När rortväktarna så återvände till Bysente visade det sig att landets invånare inte tagit detta på allvar. Nidrannsakningen statuerade exempel och lät dräpa var tionde person på varje gård i hela Bysente, utan skillnad mellan kvinna och man eller gammal och ung. Idag lever tron på drakkungarnas ättlingar kvar, myten säger att dessa ättlingar finns i landet idag och bara väntar på att få ta makten.
I Bysente är bysen en regelbunden gäst på människornas gårdar, och det sägs att bysen gav landet dess namn. Den som inte ger bysen vad den vill ha kan råka riktigt illa ut. Ofta kan det räcka med att ställa ut en skål gröt till bysen men ibland kan de kräva mer.
Beskrivning Bysente är ett land som ligger som en sista utpost mot norr, med Jarngand i öster och Svartligen i norr. Hotet från arkerna är ständigt närvarande och man tvingas därför ha Nidendomens riddare i landet, något som Ovus gärna fortsätter med. Bysenterna är på grund av livet i ständig beredskap luttrade människor och vanligast är att man lever på får- eller boskapsskötsel istället för jordbruk eftersom dessa hjordar är lättare att flytta omkring än ett jordbruk. Många bysenter lever i förhoppningen att Drakkungarnas ättlingar ska ge landet sin frihet åter och man har inte glömt sången om dessa ättlingar som skrevs av Bridor Fågelsång när kriget mellan bröderna var slut. Landets största städer är Nore, Roedal och Flesbuerg. I Flesbuerg har Nidendomen sitt starkaste fäste i landet och här bor Vaukan Hrimmfläta med det högsta heliga ämbetet i Bysente. Alldeles norr om staden ligger den mytomspunna platsen Draktungan. I Nore finns det starkaste och kanske enda riddarhuset i dagens Bysente - huset Avold som är starkt knutet genom blodseder och giftermål till riddarhuset Nibhel i Silvtrunder. I den lilla handelsstaden Gol i öster finns en enorm kunskapskälla. Det sägs att man fann en grotta full av uråldriga pergament som innehöll så mycket kunskap att såväl alfer som dvärgar förundrades. Kunskapstörstarna i staden vägrar lämna ifrån sig kunskapen till den heliga makten.

Carlonne

Region Vastermark
Regent Den underåriga kyrkofurstinnan Chrothine med pendelherren Gelimer som förmyndare
Religion Traditionell nidendom med vissa omtolkningar av Forgallas brev om livets renhet.
Folkslag Viranner
Inflytelserika sällskap Magaliekulten (sid 58-60 i Vastermark) samt Blodkapporna (sid 59 och 60-61 i Vastermark)
Statsskick Kyrkofurste, direkt underställd Ovus i Viranne
Kultur och historia Carlonne har alltid varit ett fattigt land. Förr levde här två stolta folk, tervingerna i de norra slätterna och greutungerna i de södra skogskullarna. Det sägs att de ständigt låg i krig med varandra. Det var först efter att nidendomen fått sin utbredning under den carlonnska erövringen som Carlonne fick sitt namn och folket började kallas för carlonner. Virannerna invaderade landet men slogs upprepade gånger tillbaka av det envisa motståndet som fortsatte även när den grymme härföraren Widul Långhår lät plundra gårdar och rekrytera carlonnernas kvinnor och barn i sina led. Motståndet växte och efter många år av invasion lämnade den nidendomska hären Carlonne åt sitt öde. Landet drabbades av svår svält och fattigdom till följd av förstörda fält och nedhuggna skogar som till slut knäckte carlonnernas stolthet. Folket bad till slut om undsättning från Viranne. Ovus i sin barmhärtighet lovade bröd, kött och vatten till alla carlonner som lovade sig till Gave. Nidendomen hade kommit för att stanna, kyrkofursteämbetet tillsattes och Carlonne blev ett lydrike under Viranne. Fattigdomen har med åren blivit allt värre i Carlonne och det har satt sina spår i folket. Carlonnerna är misstänksamma och saknar gästfrihet. Landet är också känt för sitt gift och giftanvändade. Att smörja gift på sitt vapen är ett tecken på ärligt uppsåt då ens offer slipper lida svåra skador eller dö av förblödning. Bland carlonnerna är det status att bära långt hår. Det är dock endast riddarsläkter och gavlianer som får bära det.
Beskrivning Landet är till stora delar täckt av ormbunkar. Där skogen inte breder ut sig är marken till stora delar täckt av ormbunkar som döljer både giftiga ormar och eventuella illgärningsmän. Carlonne kännetecknas också av hornpaddor som även är landets riksdjur. Deras kväkande är grunden till många sägner och berättelser i landet samt del av landets monumentalkonst. Det enda som folk egentligen känner till om Carlonne i östra Mittland och kanske även i Osthem är den carlonnska drakdruvan som används till kryddvin. Kryddvin gjord på drakdruvan är mycket vanlig i många länder.

Fjal

Region Vastermark
Regent "Härföraren"
Religion Gerbanis (dyrkan av både stormgudar och kaosgudar)
Folkslag Amurer, trollfolk samt dvärgar i Fjaalgand
Statsskick Diktatur
Kultur och historia Den fornamuriska epoken tillhör förhistorien och inte mycket är känt om den. Det var en tid då man trodde på de gamla gudarna. Detta till trots finns det i Fjal fortfarande tecken på att en barbarisk högkultur blomstrat och gått under för lite mer än tvåtusen år sedan. Ingen vet vad som egentligen hände, men enligt sägnen föll amurernas huvudstad Amur för en okänd arme, möjligen hrimtursar från Isvidda. Efter det splittrades det amuriska riket i små obetydliga fraktioner. Till skillnad från arkerna som lever för kriget är amurerna ett med kriget. Det finns ingen plats för den svage i Fjal. Det ständiga kriget har fostrat förhärdare krigare vars ättlingar blivit starkare och starkare för varje generation som gått.Amurernas krigare kallas för enhärjare och kan vara både män och kvinnor Namnet kommer antagligen från stormländarna och de kan liknas vid Osthems bärsärkar. En stor del av folket är inblandad i krigsmakten på något vis. Amurerna är mycket misstänksamma mot främlingar och nya kulturinslag. Sedan århundraden har amurerna dyrkat stormgudar och kaosgudar. Detta har sin botten i att stormländare för mer än femhunda år sedan kom till Fjal med sina gudar. Man säger att det fanns lika många helbrotrar som stormetroende bland förkunnarna och detta har gett Fjal det religiösa landskapet som amurerna har idag. Stormländarna smälte med tiden samman med amurerna och idag blotar amurerna friskt till både stormgudar och kaosgudar. Gerbanis i Fjal är idag helt oberoende från gerbanis i Osthem. Kyrkan styrs av två andliga ledare, en med förankring hos stormgudarna och en hos kaosgudarna. Stormgudarnas språkrör kallas för Paatur och kaosgudarnas kallas för Hvergelmann. Härföraren som är amurernas ledare i både stort och smått styr alla Fjals klaner och stammar från sin tron i Amur. Även paatur och hvergelmann har valt att underkasta sig Härföraren. En härförare väljs inte utan det är en makt man tar. Härföraren får inte heller dö av ålder eller naturliga orsaker utan måste alltid dö i strid. Vem som helst kan kräva att bli härförare men måste då besegra och döda fem av härförarens utvalda krigare och sedan även härföraren själv i strid. Om utmanaren misslyckas ska alla i hans familj dränkas. Dör härföraren på slagfältet skall alla som gör anspråk på titeln samlas och mötas i Härskarcirkeln i Amur. Den som står som enda överlevare får utropa sig till härförare och alla stammar och klaner skall lyda honom.
Beskrivning I Fjal har det under tvåtusen år varit ett ständigt krig emellan människor och troll. Kriget har bitit hårt på människorna här som alltid varit i underläge mot trollen. Fjal har ett extremt ogästvänligt klimat med uteslutande vida, platta och trädlösa tundralandskap. Landet är mycket kallare än vad det borde vara, oavsett årstid på grund av stormvindarna som blåser. Amurerna vid kusten lever i hastigt uthuggna tunnlar under jorden medan de som bor inåt landet lever ett nomadliv i flyttbara kåtor av djurhudar där de följer sina hjordar med renar mellan betesplatser. I skogarna har det byggts trädfästningar med spetsiga palissader som skydd mot inkräktare. Trollen i fjal är uppdelade i tre grupperingar med hundratals stammar i vardera grupp. De tre trollgrupperna benämns; Fjaldgandshären, Jarngandshären och Hrimskogshären. De krigar både sinsemellan och mot amurerna. Som om inte trollen vore nog har även Silvtrunder alltid haft ett ont öga mot Fjal och det pågår ständigt en kamp länderna emellan även om det inte kan beskrivas som krig.

Silvtrunder

Region Vastermark
Regent Silverkonung Sang Alben Gavlond
Religioner Nidendomen, Wertetro
Folkslag Viranner
Statsskick Monarki. De olika riddarordnarna får alla rösta vilken järnfurste, dvs en ordens stormästare, de vill se tillträda på Silvtrunders tron som Silverkonung då den gamle konungen inte längre kan regera.
Kultur och historia Silvtrunder är det land i Vastermark vid sidan av Tronland som har äldst anor. Det är även det land i Vastermark som har de äldsta och stoltaste riddarordnarna. Dessa ordnar har alltid funnits i landet och har stort inflytande, trots att nidendomens administration försökt minska deras makt. De olika riddershusen är svurna till olika uppgifter, till exempel så är huset Valsong i norr svuret till att skydda landet från vildmän. Ty så länge man kan minnas har folket från Silvtrunder varit hotat av amurer från Fjal.
En särskild religion bland riddersmännen i norr är den så kallade Wertetron. Detta är en något hemlig tro där riddersmännen hyllar Siro Werte mer än den enda guden Gave. De menar att Siro Werte trots allt var den som fann Gave och blev kunskapens väktare. En del vill gå så långt som att säga att Siro kanske också är en gudom. Självklart ses inte detta på med blida ögon från nidrannsakningen och därför tillber man Wertetron i smyg.
Beskrivning Silvtrunder är ett rikt land. Man har byggt sina rikedomar på det silver som finns i Silferspiir-bergen. Silvret har en egendomlig blå lyster, och kallas blåsilver. Bergen är också rikt på järn och av dvärgarna har man i Silvtrunder lärt sig att smida stål. Näringarna i landet består av ängs- och fäbobruk i norr, jordbruk och boskapsskötsel i söder, och fiske vid kusten. Riddersmännen i landet lever efter sina ordnars principer, ofta rör sig dessa principer om mod, ärlighet, givmildhet och att skydda andra. De som lever upp till dessa normer på ett speciellt bra sätt kan ta sig tilläggsnamnet Sang, vilket åtnjuter stor respekt.

Thoorkaal

Region Vastermark
Regent Ingen
Religion Ygghaladyrkan och en liten del nidedom
Folkslag Thoorkaaler
Statsskick Nomadsamhälle, varje stam är ledd av en Orla.
Kultur och historia Enligt sagan var Thoorkaal tidigare ett vackert och stort naturområde dit lärda sökte sig för att studera växt- och djurlivet som var utan dess like. Dock drabbades landet av en katastrof som förändrade landet för alltid. Kunskapen om vad som hände är sedan länge bannlyst av nidendomen. Enligt thoorkaalerna själva skall det ha varit gudinnan Ygghala som vaknade ur sin sömn och lade sig till rätta, varvid förstörelse spred sig över landet. Numer är Thoorkaal ett väldigt högland, täckt av mindre gejsrar, varma källor och vulkaniskt landskap.
Beskrivning Thoorkaal är ett eldhärjat vulkanlandskap där de olika stammarna lever bland geisrar och vulkaner. Landet färgas från rostrött till svart och kan nästab liknas med en gigantisk sårskorpa. Det växer ett rödfärgat gräs ur den rödbruna marken som de som är giftigt för de som normalt inte bor i landet. Endast staden Goldum står kvar sedan tiden innan thoorkaalerna blev nomader. Den staden är numer en övergiven spökstad och det verkar som om tiden stannat och vitnervävare talar om en abnorm dimma av vitner i staden. Geisrar som spyr ut lava eller eld kallas logubolder och är heliga för folket. Där finner de den eftertraktade loguboldstenen som thoorkaalerna använder till sina eldgissel.

Tronland

Region Vastermark
Regent** Kung Eormenric Whotgall
Religion Ursprungsberättelsen om Whote
Folkslag Tronländare
Inflytelserika sällskap De nio sköldätterna
Statsskick Kungen under inrådan av sina åtta rådgivare bestämmer i grunden. De nio ätterna har därmed mycket att säga till om och kungen tillsammans med sina åtta rådgivare tillhör alla någon av ätterna.
Kultur och historia Tronländarna lever i ett med sina traditioner. Deras beteende och kulturella skillnader är beroende av vilken sköldätt de tillhör. Tronländarna studerar från tidig ålder ursprungsberättelsen om Whote (Manvjala) och Tronlands härskarbok, vilken går igenom Tornlands egen historia. Tronland bildades av nio sköldfurstar under ledning av sköldfurst Huhtigern Björnsjäl som valde sig att bosätta sig där efter att ha funnit ett magnifikt löv från ursprungsträdet Yggdhraasil. Av trädet gjorde de tronen Ard Kumpu som Tronlands kungar sedan dess suttit på. Efter att ha befriat två kidnappade alfer och drivit bort vildfolket kunde de slå sig till ro. Nio alfer kom då till kungarna, gifte sig med dem och gav dem alla sköldar som återspeglade deras karaktärer. Ätten Whotgall valdes till att bli rikets kungaätt. En position de hållit förutom under fem genrationer i Profeternas tidsålder då kungen tillhörde ätten Kulhjan. Tronländarna håller sig i regel borta från andra folkslag. Endast vid ett par tillfällen har de valt att involvera sig i sådant som skett utanför deras gränser.
Beskrivning Landet består främst av ett kuperat högland och ofruktbara hedar. Det enda området som är bördigt är det mellan bergskedjan Cnuc na Stuin och sjön Artenskimmer. Där odlas det blankgula gyllenhirs i långa fält. Näckrosväxten Vattenhuldra växer längs Artenskimmers stränder. Tornländarna lever förutom av jordbruk på boskapshållning och då i synnerhet med tjockulliga får och rödbrockiga kor. I det vilda är hjort och grip vanligt.
I tornland växer det en särskild typ av äpplen som kallas för Kungsäpplen. De är ovanliga och synnerligen goda, vissa sägs förlänga livet. Av äpplena gör man kungsvin, en delikatess som är ytterst ovanlig och alltid dyr utanför Tronland.
Avsaknaden av järn har tvingat Tronländarna har framställa en speciell typ av metallegering kallad Gripbrons. Gripbrons ökar vapen och rustningars skärpa och hållbarhet.

Viranne

Region Vastermark
Regent Ovus Sulpi
Religion Nidendomen (rortannar, stenbyggare, trädmästare)
Folkslag Viranner, pilgrimer från mittland samt vildfolk vid Alliung.
Statsskick Hierokrati. Prästvälde med Ovus som högste ledare.
Kultur och historia Viranne ses som nidendomens vagga och centrum. Förr fanns här tre riken varav den ena Illiell blev nästintill helt förintad av vildmän och trollfolk. De övriga, Viron och Narkass gick samman och bildade det som idag kallas Viranne. I slutet av drottningens tidsålder föddes Siro Werte i Viranne och förde Gave till folket. Det ligger sedan 80 årstider tillbaka en förbannelse som häxmästaren Morva i Alliung lade över Viranne som gör att det föds väldigt få pojkar i landet, vilket gjort att kvinnor fått alltmer ökat inflytande över maktstrukturen. Vitnervävande straffas hårt i Viranne och vitnervävare får inte leva på något annat än tiggeri och andras barmhärtighet.
Beskrivning Viranne har, liksom Silvtrunder och Vistergalp, en kustlinje med vita klippor och steniga stränder med många naturliga hamnar. I norr löper floderna Konigsflut och Södervass och bildar gräns mot Silvtrunder. Nära västkusten lite inåt landet finns skogen Torigsvald där man kan hugga timmer. Bergen i söder bildar gräns mot Vistergalp. I Viranne lever man främst på fiske, får och tjurskötsel, skogs- och stenhuggning, byggkonst, silverbrytning och stenrovsodling.

Vistergalp

Region Vastermark
Regent Ingen
Religion Nidendomen
Folkslag Viranner
Inflytelserika sällskap Undonorden, Provinsen Blodlaend s. 86 i Vastermark
Statsskick Inget gemensamt styre
Kultur och historia En gång för länge sedan var Vistergalp fylld med vackra skogar, en underbar flora och alferna levde i harmoni med landets invånare. Det sades vara ett förtrollat sagoland med bland annat fjoltroll i skogarna. Detta förändrades helt när kraftiga skalv sårade landskapet för drygt hundra år sedan. Jorden vände sig och blottade mörka sprickor. Stora delar av landet drabbades och på vissa håll dog en stor del av befolkningen i städerna och byarna. Folket i Vistergalp blev oroliga då likheterna med vad som hänt i Thorkaals eldhärjade land blev uppenbara och man befarade att ett efterskalv skulle vända upp och ner på landet. Likheterna med Thorkaal och de demoniska tecknen i sprickorna fick landets gavlianer att fly in under Ovus skyddande kappa i Viranne. Folkets osunda leverne sades vara orsaken till skalven och folket var rädda för att dömas som kättare. Så långt gick det dock aldrig men administrationen i grannländerna har sedan dess varit vaksamma mot Vistergalps befolkning. Landet blev fördömt och lämnades åt sitt öde av sina forna allierade. Viranne upprättade gränsposteringar avskärmade sig helt från Vistergalp. Ett tag gick det så långt att viranner, med Ovus välsignelse, gav sig av mot Vistergalp i det ena plundringståget efter det andra. Detta slutade så småningom men folket i Vistergalp är fortfarande misstänksamma mot grannen i norr. Landet är sedan länge indelat i nio provinser där numera tre betydande ätter regerar. Den fjärde, Herstalerna besegrades och förlorade sitt överhuvud för fyra år sedan. Alla ätter har legat i krig med varandra sedan Ovus gavlianer lämnade landet. Två av ätterna står dessutom i konflikt med den heliga makten och tar avstånd från den Enda tron. Ätterna har styckat upp provinserna emellan sig med klodvigerna i öst, hugleikarna i söder och grimolderna i norr och de numera besegrade herstalerna i väst. Dessutom har lokala ledare såsom riddersmannen Rodbond i Hlig och gavlianen Meld i Olpen gjort sig självständiga, eller åtminstone självstyrande från de andra ätterna. För trettio år sedan började krigföringen emellan ätterna trappas upp på allvar och sedan dess har allt blivit värre. Städer sätts i brand, landsändar skövlas och hela byar utplånas. De få alfer som lever i skogen Kantergrif bevittnar den skymning som fallit över landet och förbereder sig på det oundvikliga. Det ryktas även att dvärgarna i Thorduun håller på att rusta sig för att ta över det malmrika höglandet i norr vilket skrämmer alferna och den heliga makten i Viranne än mer. I söder har hugleikarna allierat sig med sina forna fiender thorkaalerna som fått härja fritt i grannprovinserna, i öster riktar klodvigerna all sin uppmärksamhet på att bekämpa hugleikarna i söder och i norr sveper en våg av religiös fanatism över folket. Landet verkar gå mot sin undergång och många menar att detta kommer att leda till hela Vastermarks förfall.
Beskrivning Vistergalp är indelat i nio provinser och gränsar till Viranne i norr, Tronland i nordöst och Thorkaal i sydöst. Bergskedjorna Thoordun och Thoorpars samt floden vitnarv bildar en naturlig gräns i söder. Landet har en västkust mot det fiskrika Vilorehavet. I öst finns sjön Artenskimmer. Mitt i landet finns den sköna skogen Kantergrif som fortfarande breder ut sig över stora delar av landet. De fagra slätternas blomfyllda ängar har dock förvandlats till leriga slagfält. Folket i Vistergalp är vana vid krig på alla fronter och misstänksamheten är hög. "Jag sover hellre i skogen än hos den som kallar sig min vän" är ett gammalt ordspråk som vunnit ny kraft.

Bysente - Vigor Rosenblad
Carlonne - beskrivet av Jeraes
Fjal - beskrivet av Jeraes
Silvtrunder - beskrivet av Nidhögg
Thoorkaal - beskrivet av Vildhjarta
Tronland - beskrivet av GeolRipper
Viranne - beskrivet av Jeraes
Vistergalp - beskrivet av Jeraes

Diskutera…

…gärna sidan i vårt forum.